2011

Här följer en ocensurerad sammanfattning av året som gått. Blunda och läs.

Det här året har jag

lyckats orsaka stopp i toaletten åtminstone fem gånger,
förlorat ett Blogger-konto och skapat ett nytt,
våldgästat familjen Skogvik tre gånger (och de slipper inte oss),
suttit i famnen på H.C. Andersen,
lagt tre 1000-bitarspussel,
förlorat i Alfapet fler gånger än jag har vunnit,
övat mig i mitt framtida yrke och lyckligtvis kunnat konstatera att de knappa fem åren av studier inte har varit bortkastade,
börjat spela fotboll igen,
köpt en bil,
gått en kurs i brödbakning,
bakat ett antal ostkakor och trott att det är mitt kall,
skrivit en gradu,
omstiftat bekantskap med en gammal vän,
tänkt tanken "jag vill inte leva" några gånger och skämts och skrämts lika många,
sårat sådana som inte förtjänat att bli sårade,
ljugit personer rakt upp i ansiktet,
överlevt en utdragning av visdomständer och konstaterat den positiva effekten av lugnande medel,
varit på gudstjänst så många gånger att man med lite tur kan behöva den andra handen till hjälp för att räkna gångerna på fingrarna,
sprungit bort mer än ett par joggingskor,
känt mig stenrik och slutat tänka på vad matuppköpen kostar utan tar numera det jag vill ha (vilket tydligen gäller kläder och andra uppköp också),
rik som jag är gått från Presidentti till mörk Presidentti till Presidentti Gold Label i min kaffekonsumtion (Juhlamokka har det inte varit tal om),
varit lycklig men inte känt mig lycklig, varit älskad med inte känt mig älskad och älskat men inte kunnat visa eller känna att jag älskar,
sovit ensam åtta nätter,
hatat mig själv, hatat Gud, hatat mat och hatat regnväder,
känt mig vacker en gång. Nej två,
mått mer dåligt än bra, varit mer ledsen än glad,
känt mig mer värdelös och onödig än vanligt,
känt mig stolt flera gånger. Dock inte över mig själv,
fått ärva en gammal Singer,
varit i Sverige två gånger,
upptäckt att Nutella är jättegott och inte alls någon äcklig massa som man måste frukta (men på min morgontoast skulle jag ändå inte bre den smörjan), 
klippt håret kortare än någonsin förr (två gånger),
fått ett jobb,
kastat ut en julgran och tagit in en ny.

Det som har hållit mig vid liv är Jan, min självironi och några fall för mycket choklad.
2011 var inte ett särskilt bra år. Eller snarare ett år som på något sätt bara har flutit förbi, funnits för att det måste finnas eftersom man inte kan hoppa över ett år. Ett år jag egentligen inte minns så mycket av. Men ett år under vilket jag trots allt har fått en hel del till stånd.
Fast jag vet inte om man så där bara kan bedöma huruvida ett år är bra eller inte. Utifrån sett har ju mitt år varit strålande. Många fina saker har hänt i mitt liv. Visserligen har man säkert också utifrån kunnat konstatera sämre mående och mindre bra perioder, men så där objektivt sett får väl året ett MVG. Fysiskt har mitt år varit sämre (tycker somliga), psykiskt har det varit ett mer tungt än lätt år och andligt har det varit dött. Så räkna ut medelvärdet och bestäm graden av årets bra-het. Inte så enkelt, som du kanske märker.

Året avslutas tillsammans med vänner, mat, skumvin och raketer. Som det brukar. Hur året börjar får vi väl se. Bäst att dra sig tillbaka ett tag. I väntan på ett nytt liv. Eller kanske vaknar jag i morgon och är en helt ny människa. En som vill leva 2012.
Nästa år får bli ett nytt liv. Ett bättre liv. Åtminstone önskar jag det. Önskar få lämna allt bakom mig. Börja på nytt. Inte ett nyårslöfte. Bara en nyårsönskan.

Och ett nyårslöfte: att passa in i mina favoritjeans.

Gott nytt år!